Fröken Emmas Känsla för Livet

Så sveper septemberveckorna förbi i faslig takt och hösten är här med råge. Imorgon är det dags att ta ställning, men vart tog politiken egentligen vägen? Det media sköljer över oss är mestadels stora vågor med pajkastningar i nivå med sandlådan. Allt fokus på att flörta till sig så många röster som möjligt tycks nagga den ideologiska utgångspunkten i kanten och politik är så mycket marknadsföring, identitet och retorik att jag blir alldeles håglös. Självfallet tar jag tillvara på min demokratiska möjlighet att påverka imorgon, men jag gör det med ett kluvet hjärta och en lätt suck.  

Från mikron tillbaka till makronivå. Ska jag lyssna på min envisa fix-idé om att guldkanten på hösten fixas av en permanent? Med stor risk att se ut som en pudel direkt sprungen ur 90-talet är jag ändå sugen på att grabba tag i luren och slå numret till Larsson & Lange. "Ok, I´ll do it. Make me a krylltott". Förmodligen kommer jag inte att se klok ut, men kanske så får jag den där volymen jag alltid velat ha och om inte annat så har jag ju provat. Man ångrar bara det man inte gjorde, skulle jag kunna hävda med risk att få de orden uppstoppade lite varstans när jag sitter där och gråter med luggen uppkrullad i hårfästnivå. Vad säger ni, ska jag hoppa (uti krullornas land) eller inte?

På tal om höstrusk så är det ju alldeles förfärligt vad kallt och blåsigt det är. Att bege sig till Trelleborgskusten igår var ju som att köpa en direktbiljett till den genomfrusna benmärgen och de blodlösa fingarna. Men lite mysigt är det allt, att sitta här inne med tända ljus och bra musik. Och snart fylls skogarna med vackra löv och frisk höstluft. Mittemot sitter grannen dock och balkongsolar sin bara överkropp och fråga mig inte varför, men det måste åtminstone betyda att det inte är för sent att minnas tillbaka till sommaren. Till en solig midsommardag med bara ben och fräknar på näsan. Till blommiga klänningar, dansande små grodor, förföriskt röda gubbar i en skål och en sommar som stod mitt i dörren.

















Kanske ingen vidare kvalitet på alla bilderna, men mysiga ändå. Den där sista, den bjuder jag på :-)

Stopp och belägg. Nu får den ljuva sommartid lugna ner tempot lite och genast sluta upp med att rusa fram i hundranitti. För vart tog sommaren egentligen vägen? Plötsligt är vi i mitten av juli och två tredjedelar är puts väck. För att försöka fånga den i farten åkte vi till Halmstad för en sommarhelg med Dan och Karin. Så värst soligt var det kanske inte, men Tylösand flörtade vilt med oss ändå och helgen blev till ett trevligt minne. Idag stoppade jag Green Day i öronen och rullorna på fötterna och begav mig ned till småbåtshamnen. Där hoppade barnen från bryggan och båtarna guppade i det glittrande vattnet medan havsbrisen svalkade skönt. Underbara svenska sommar, hur skulle vi klara oss resten av året utan dig?

Ett par snäpp tillbaka i tiden så är vi plötsligt på den 29 maj. Farmor fyllde ett år klokare och vi firade på Blå cafét ute i Lomma. På kvällen stundade examensfesten som vår klass komponerat ihop och det blev en riktigt lyckad tillställning. Med friidrottsbrallorna på benen och tävlingssinnet i behållning tog det säkert en vecka innan min rygg återhämtade sig från limbotävlingen och minst lika lång tid innan jag kom över att jag missat det där sista försöket… Avdankad krokryggig friidrottare, javisst, men tävlingsinstinkten tycks inte ha gått i någon pension.

Nu ska jag till Danni för att vidareutveckla en tokig idé som vi tveklöst kommer att ångra längre fram. Men vad sjutton, man lever bara en gång.

Vad vore väl ett liv som svettpöl? Det skulle ju vara dövarmt och klibbigt och alldeles... alldeles... underbart! Jag vägrar klaga på värmen nu när den fantastiska svenska högsommaren äntligen är här. Idag tänkte jag dock låsa in mig och forma ögonen till fyrkanter. Förra veckan gjorde jag mitt första "riktiga" fotojobb då jag plåtade killarna i det grymma bandet Dephaser. Igår valde de ut bilder så nu ska det redigeras för hela slanten. Hoppar nog upp på stålspringaren och cyklar bort till päronen och passar på att samtidigt bli bortskämd med lite lunch. De färdiga bilderna kommer ni inte att få se på ett tag men jag kan bjuda på en bild jag tog medan jag stod och väntade på grabbarna.

Och Emma ♥ sommaren. Idag har jag blivit fullständigt förförd av julisolen och den fantastiska svenska högsommaren. Tillsammans med Jenny och lille Rufus har jag njutit av lunch i det gröna och en lång promenad vid havet. Lite lek i det blåspräckliga svenska deltat hann vi också med och det har varit så fint att träffa dem båda igen. Nu blir det rehab och sedan en tur till gymmet men därefter tänkte vi fortsätta med ett vinnande koncept och ägna sommarkvällen åt grillning och beach volley. Med skummiga marshmallows och förförande choklad i sikte kan jag nästan glömma bort att semestern tog slut igår och att jag ska jobba 26 timmar i helgen. Nåväl, kvällen är ung.

Några bilder från majdagen då det vackra brudparet Maria och Henrik sa ja till varandra: