Fröken Emmas Känsla för Livet

92 nummer före hos Skånetrafiken... 92 nummer! Min spontana reaktion var att nr 19 är ju rätt nära nr 27, men insåg snabbt att det även kan vara väldigt långt ifrån. Nåväl, efter en timmes väntan fick jag så småningom mitt kära tågkort och kan nu tuffa runt hur mycket jag vill under en månad. Tuff tuff!

Första skoldagen överlevdes och var till och med en tämligen härlig tillställning. Kom på att det var riktigt trevligt att träffa kursarna igen och dagen inleddes dessutom rätt komiskt med en lärare som viskade sig igenom 1,5 timme på grund av inflammerade stämband. De stackars stämbanden slog sedan bakut och gav oss ledigt resten av eftermiddagen, vilket firades med en obligatorisk fika på Coffe Break. I´m back in business!

Höstens konsult- och handledninguppdrag verkade riktigt spännande och jag ser faktiskt fram emot att sätta igång med skräckingivande fasansfulla obevekliga termin åtta. Åminstone lite och det räcker ju gott och väl för veckan ut, allra minst.

Nu ska jag iväg och agera flyttgumma åt Lilli och Erik som ska få gemensam brevlåda. Hit med flyttlådorna, jag är laddad!

Jaha, då var det dags igen. Står vid bortträngningens rand och inser att skolan börjar om bara en timme. Slut på sovmorgnar, tom kalender och malmöliv och dags att återigen bli en tuktad student.

Helgen har innehållit flera godbitar och jag har bland annat lärt mig allt om golf. För om man känner till vad som händer ifall golfklubban ligger så olyckligt till att medspelaren råkar köra över den med sin golfbil,  men man råkar bo bara 50 meter från detta hålet och ropar åt sin man, som just då är i trädgården, att han ska komma ut med en ny klubba, så borde man ju veta allt. Golfgubben grillade mig med sina frågor och fastän fläsket blev lite bränt i kanterna så slapp jag i alla fall bli helstekt och kan nu stoltsera med ett officiellt handikapp. Tjoflöjt!

Annars har det blivit en del filmmys, middag hos svärföräldrarna, trevligt häng med Andy, Veena och Martin, hockeymatch, husbygge och så än mera golf. En lugn helg med andra ord, så jag borde vara redo och utvilad och taggad till tusen inför skolstarten, men jag sitter mest här och försöker förtränga in i det sista. Vill inte vill inte vill inte...



Dagens bild får söta farmor stå för, som i lördags kom med smarrig lunch till hungriga arbetarmagar.

Det är inte kul att efter en röntgen få hem ett brev där det står "Vi har bokat tid till dig för terapidiskussion". Jag har redan tillräckligt med de andra cellförändringarna som inte vill ge med sig och som hotar om ytterligare en operation, orkar inte med en ny grej...

Den här dagen vaknade jag tung i sinnet, men fast besluten att försöka glömma bort gårdagens skitdag och ta nya tag. Hinner inte ens påbörja frukosten innan jag öppnar det här brevet.

Ibland vill man bara lägga sig ner och gråta.

Vilken höjdarhelg! Skojig lagfest hos Boij i fredags och massa härliga vänner på födelsedagsfest här i lördags. Söndagen var skönt slapp med promenad i solskenet, middag i parken och spontanhäng med Pierre och Elif. Och idag vaknar man till ännu en ledig vecka... ibland är livet allt bra!

Gårdagen tillbringades i föräldrarnas hus och inte alldeles oväntat varvades
byggandet med en och annan fotopaus...

Vi hade bestämt att ses 18,30 för en promenad, Maria, Hanna och jag.

18.26 var det uppehåll
18,27 började det dugga
18.33 öste regnet ner

Nog hade han kul där han satt och fnissade, Herr Vädergud.



Jag har utan problem vant mig vid det lediga livet och ställer gladeligen klockan på nio varendaste morgon. Dagarna fylls med lite smått och gott och denna dag har gottepåsen bestått i golfträning, hundpassning, kladdkakemys med Kattis och så den blöta promenaden. Filmkväll ligger på förslagslistan för kvällen, men vågar jag introducera Björn för min eminenta skådespelarinsats i lilja 4-ever? Jag vill ju att han ska tycka om mig för den jag är, och inte bara vara tillsammans med mig för att jag är känd...

I helgen blev det storkalas och jag firades av med kanontrevliga presenter och finfint sällskap. Timbuk drog sitt stå till stacken när han på kvällen satte Stortorget i brand och gav mig Happy feet som
aldrig någon sin ville sluta dansa. Vilket lyckorus, den mannen är magisk på scen! Söndagsmagin stod herr Bolt för; går det egentligen att springa så fort? Mindre magiskt var det faktum att jag tidigare under dagen var ett ynka slag från att få officiellt handikapp... men men, skam den som ger sig!

Nu får jag snart hem ett stycke Hungrig Hockeyspelare så får väl ta min tunga bak och bege mig till spisen.

Auf widerschnitzel.

Så var det ännu en ärtsoppelös torsdag. En dag jag vill definiera som produktiv, men som min sambo säkerligen benämner som dyr. Men vad göra när vår lägenhet obarmhärtigt törstar efter en ny kudde, spegel, tavla och växter? Jag gjorde ju bara min plikt och räddade oss från denna fördärvelse. Spegeln fick jag praktiskt taget tjata mig till av Fru Snork på Living, men kärlek hade uppstått till denna silvriga skönhet och jag förmådde inte knäppa expediten på näsan. Övrig tid har jag spänt musklerna i gymspeglarna och cyklat kvarteret runt i jakt på en parkerad bil (som slutligen gav sig till känna på andra sidan hörnan). Slutet gott allting gott. Nu ska jag snart iväg och fika med tjejerna. Blir det en chailatte månntro?
 
Dagens bildfokus får gårdagsdejten Sebastian stå för. Och knäppen på näsan ger jag faktiskt till er, kära läsare, som sitter där och smygläser utan att dela med er av några tankar eller ord.