Ljuvlighet i hundranitti
Stopp och belägg. Nu får den ljuva sommartid lugna ner tempot lite och genast sluta upp med att rusa fram i hundranitti. För vart tog sommaren egentligen vägen? Plötsligt är vi i mitten av juli och två tredjedelar är puts väck. För att försöka fånga den i farten åkte vi till Halmstad för en sommarhelg med Dan och Karin. Så värst soligt var det kanske inte, men Tylösand flörtade vilt med oss ändå och helgen blev till ett trevligt minne. Idag stoppade jag Green Day i öronen och rullorna på fötterna och begav mig ned till småbåtshamnen. Där hoppade barnen från bryggan och båtarna guppade i det glittrande vattnet medan havsbrisen svalkade skönt. Underbara svenska sommar, hur skulle vi klara oss resten av året utan dig?
Ett par snäpp tillbaka i tiden så är vi plötsligt på den 29 maj. Farmor fyllde ett år klokare och vi firade på Blå cafét ute i Lomma. På kvällen stundade examensfesten som vår klass komponerat ihop och det blev en riktigt lyckad tillställning. Med friidrottsbrallorna på benen och tävlingssinnet i behållning tog det säkert en vecka innan min rygg återhämtade sig från limbotävlingen och minst lika lång tid innan jag kom över att jag missat det där sista försöket… Avdankad krokryggig friidrottare, javisst, men tävlingsinstinkten tycks inte ha gått i någon pension.
Nu ska jag till Danni för att vidareutveckla en tokig idé som vi tveklöst kommer att ångra längre fram. Men vad sjutton, man lever bara en gång.
Vad då för tokig idé, jag vill veta:) Saknar dig!
Den tokiga idéen var att kasta talet och istället dansa loss inför 90 middagsgäster på det stundande bröllopet :-) Miss U too babe, lots!
