Fröken Emmas Känsla för Livet

Helgen inleddes med en underbart trevlig fredagsfika med Kattis, Maria, Anna och Linnea. Kvällen fortsatte i Trelleborg där tvåans hockeyderby fick det att smällda rejält i sargen. I betydligt lugnare tempo ägnade vi sedan ett par timmar av kärlek åt en baileysdränkt creme brulée. Under lördagen gick jag ut på tärnklänningsjakt med kusin Isabell, men jaktlyckan uteblev och jag slöt istället upp med Björn hemma i köket. De getostbeklädda rödbetorna och den saffransdoftande fisksoppan tycktes göra middagsgästerna nöjda, för klockan hann bli fyra innan våra huvuden nådde kudden. Söndagen inleddes med resorb i glaset och fika hos föräldrarna och därefter visade pantrarna halmstadsspelarna vart målet skulle stå. Nerverna lugnades med pizza och filmkväll och Martin, Veena och Hector kom över med Inglorious bastards under armen. När blodet sprutat klart var ännu en helgen till ända och vi vaknade till en ny fantastisk vecka i det regniga grådaskets tecken. Detta fick kompenseras med en gnutta julshopping på Åhlens och förutom den blytunga julgransfoten och annat julkrams var jag nära att få med mig ett par helsnygga skor i shoppingkassen. Den väldans läckra mockaskon flörtade vilt med mig och satt som en smäck på foten, men askungesagan fick ett abrupt slut när en ägarinna plötsligt dök upp runt hörnet. Oklart är om det var hon eller jag som såg mest snopen ut, men faktumet kvarstod och vi frustade av skratt när vi insåg vad som hänt. Det är inte lätt att vara fröken Emma alltid, men så länge man kan skratta åt sig själv så brukar det mesta lösa sig.

Veckan väntar med mängder av skoluppgifter och jag tackar spotify för nya favoriten "Sex on fire" som får mig att dansa som en vilde i lägenheten och glömma all stress. Livnär mig numera på godis, te och drömmar om julefrid och några lediga dagar då jag kan ta tag i mig själv och mitt liv igen. Helgen hägrar dock med ljusglimtar som klasspartaj och tjejmiddag, så tunneln är inte enbart grådaskig. Nu är det dock hög tid för mig att skriva journal, förbereda inför morgondagens hemtentahäng och tacka för mig för denna gång.

So long, flaggstång.

Fredagkväll i ensamhet med enbart ett stycke sviniga kvasibakterier som sällskap. Kidnappad av John Blund första halvan av dagen och däckad i soffläge resterande tid av denna trettonde fredag, snuvad på en trevlig lundamiddag. Beger man sig självmant till en mänsklig variant av löpande band för att få baconsnuvan injicerad så få man faktiskt skylla sig själv. Det kunde varit så mycket värre; jag kunde ju blivit svinig på riktigt och influensat bort ett par veckor parallellt med att jag grisade ner folk i min omgivning. Nej, snart siktar jag på att krypa till kojs för natten och sedan vakna frisk och kry till en lugn och relativt oplanerad helg med min goding. Fantastiskt! Efter förra helgens sprickfärdiga schema ska det bli skönt med lite lugnare tempo, även om det var underbart trevligt att bli bjuden på middag tre dagar i rad, få 212 poäng på bowlingbanan (nåväl, får väl erkännas att dessa Wii-poäng inte hotades på Big Bowl dagen efter), bjuda Rane och Hasse på smördegsbakelser och hälsa på mams och paps i det allt mer hemtrevliga huset. Pappa jobbade hårt med skorstenen, så att tomten ska kunna komma på besök när Kalle sjungit på sin sista refräng. Åh vad jag längtar efter juleljus och pepparkaksdoft!

Så var det återigen dags för Söndagsöppet på bloggen. Även denna vecka svischade förbi i oförskämd manér och måndagens förnämliga filéfrossande övergick snabbt i söndagens stilla soffläge. Färden gick via en kappsimning med pensionärerna på Kockums, en tårgripande story om en randig pojke och en hel massa tid åt skolarbete. En trevlig inflyttningsfest hos Dandy avrundade veckan och det var med resorb i blodet som vi under lördagen hejade fram Josse ett steg närmare SM. Kattis bjöd på finfin middag och fastän tant Emma hade planerat in en lugn kväll slutade det med sängdags halv fyra. Tågen hade tagit nattpermission och mjölkbussen envisades med att besöka Orterna Gud Glömde så det blev en lång resa hem bland blodtörsande vampyrer och andra butterixnissar. I egenskap av åldrande kvinna är jag således inte mitt piggaste jag idag och tempot har varit anmärkningsvärt makligt. Har letat febrilt efter en häpnandsväckande intressant frågeställning inför kommande exjobb men en stukad tunga fick mig att ge upp efter att ha läst om Herr Csíkszentmihályi. Spänningsmätaren är numera svindlande nära att gå i taket!