Fröken Emmas Känsla för Livet

Sitter här under mitt magnoliaträd. De vackra rosa blommorna svajar ovanför och de fallna bladen pryder marken omkring mig. Fontänen fnyser ivrigt, omgiven av ett fyrverkeri av tulpaner. Himlen är molnfri och gräsplätten lyser grön. Kjolen breder ut sig över den rutiga filten och solstrålarna retar de bara axlarna. Våren är här, eller är det rentav sommaren som är i antågande? Gårdagens verklighetsflykt gör sig påmind i kroppen, men nu är jag i alla fall här och nu, i känslan och i livet. Det är så läskigt att leva, så många faror som lurar och fällor som kan gå igen. Det kan göra så ont att känna. Just nu vågar jag, här under mitt vackra magnoliaträd. Det luktar vår när känslorna stormar inom mig, men trots blåsten sitter jag kvar. Filosoferar, känner och får fräknar på näsan. Tänk om livet bara kunde vara enkelt. Men kanske är det komplexiteten som ger oss den vackra färgskalan?

Oh boy vilket vackert väder! Hittar ni på något skoj i sommarvärmen? Själv njöt jag av ett härligt myllrande lilla torg hela fredagskvällen tillsammans med Maria och Therese. Idag blir det en sväng på rullorna, en hjälpande hand på föräldrarnas nya tomt, middag hos Martin och Veena och därefter privatfest på Privé. Upplagt för en härlig dag med andra ord!

Har börjat tröttna på att världen förvandlas till ett blurr när jag tar på mina brillor och har därför varit ute på glasögonjakt. Tre briljanta brills fick följa med hem, men att bestämma sig är inte lätt. Ärliga åsikter är varmt välkomna! Ska jag ha nr 1, 2, 3 eller kanske ingen av dem?

Fram och tillbaka till Stockholm på en helg blev underbart men kort. En mysig eftermiddag i huvudstaden mynnade ut i en kväll med middag och Bounce. Tillsammans med Kattis, Annah, Johanna och David häpnade vi över den fantasifulla koreografin och jag blev fullständigt helfrälst i Caution!.  Showen får elva liljor av tio möjliga, så jag rekommenderar er starkt att åka till Stockholm och låta er dras med i detta dansäventyr! Kvällen fortsatte på ett cozy hak där vi även mötte upp med Liv. Eftersom det spritte i benen fortsatte jag och Björn ut i Stockholmsnatten där vi fick utlopp för vår dansabstinens. Vi avhandlade med största sannolikhet alla befintliga tramsdanser innan vi trillade ner i den lyxiga hotellsängen. Söndagen inleddes med frikostig hotellfrukost och resan avrundades med några timmars saijtesiing innan vi begav oss söderut. Jag blev så åksjuk att min blick ideligen vandrade mellan soppåsen och fönstret, men maginnehållet stannade turligt nog på sin plats. På vägen hem från stationen kom vi plötsligt på att vi hade en kamera med oss.  


     

Björns födelsedag är över men än är det inte slut på firande. Efter lördagens påskmiddag och onsdagens överraskningsmiddag med familj och vänner på Plockepinn så bär det imorgon iväg till Stockholm för att åtnjuta ytterligare en födelsedagsfavör. Vi tuffar iväg till hufvudstaden för kärlek, mys och inte minst fenomenala dansgruppen Bounce. Lyxar till det på hotell och träffar vänner (vad är förresten oddsen för att de bokar in samma show samma dag samma tid?) Gott ska det bli att komma iväg med sin prins.

Saknaden efter mitt blonda hår blev för stor och jag slängde mig på telefonen. Nästa lediga tid var den 24 juni, så jag får stå ut med att vara brunhättad ett tag till. För övrigt ligger havet relativt stilla och inga stormar finns det att rapportera om. Fåglarna kvittrar, blomsterprakten spirar och våren kommer med löfte om en annalkande sommar. Allt borde vara frid och fröjd men jag känner mig bara så ledsen idag. Får hoppas att det bara är en tillfällig snubbeltråd.

Tro det eller ej men vi lyckades faktiskt ro det där påskkalaset i hamn. Ingen blev matförgiftad, folk blev mätta och jag inbillade mig att de till och med blev lite belåtna. Kalaset började vid fyra och de sista gästerna gick vid tre, så alldeles pjåkigt kan det ju inte ha varit (även om flertalet av gästerna byttes ut runt midnatt). Idag har vi njutit av vårsolen hemma i svärföräldrarnas trädgård och hoppat in nya studsmattan. Jag tog risken att mina inflammerade senor skulle flyga all världens väg och provade vingarna uppe bland hustaken. Fy bubblan vad skoj det var! En sådan skulle man haft på sin balkong. En trevlig kväll tillbringades sedan med Beata på Lilla torg och nu sitter jag här bakissleten, ryggsleten efter studsandet och allmänt ögonlockssleten. Ett snack med Mr Blund skulle nog vara på sin plats. Imorgon kommer Jessica på lunch och kanske får rullorna smaka på asfalten på årets andra tur?

Inne i dimman av påskbestyr. Imorgon är det kalasdax och fjorton hungriga magar ska mättas och törstiga strupar ska blötas. Vuxenpoängen flödar när vi påskpyntar, planerar påskbuffé, drunknar i matkassar och putsar fönsterna. Inte gör vi det lätt för oss utan en mängd specialrätter ska tillagas, men kul har vi! Blåkulla får bortprioriteras detta år, liksom bloggen. Er alldeles egen påsklilja vill åtminstone passa på att önska alla härliga läsare en alldeles underbart GLAD PÅSK!

Arg som ett bi och envis som en åsna. Datorn har varit på väg ut genom fönstret många gånger under de tre timmar det tog innan jag lyckades få fram mina semesterbilder, men tro sjutton att jag ger mig mot datorskrället. Bilderna ska upp på bloggen om jag så ska sprängas i bitar av kortisolhalten. Förbannade envishet.

Trött och sliten. Fastän det inte blev någon utgång med tjejerna igår så blev det sent även då. Får tänka på den härliga soliga gårdagen, på den fantastiskt fina komplimangen jag fick där på hamburgerstället mitt i natten och på det faktum att jag äntligen kommer ha min älskling i mina armar igen om bara en timme. 

Innan dess: bilderna jag lovade er. Vi börjar med Åre.

Som en klubbad säl. Socially overloaded. Lycklig, utpumpad, harmonisk, nöjd, trött och uppfylld av nya erfarenheter. Var det verkligen bara tio dagar sedan jag hade de här äventyren framför mig och fortfarande svävade i ovisshet om kommande upplevelser?  Att berätta om allt är svårt och intrycken snurrar i bollen på mig. Minnen av att kasta sig nerför backarna med livet kittlande i magen gör sig påminda. Av att adrenalinstinn andas frihetsluft, skratta i vinddraget och se ut över det fantastiska snölandskapet. Av glas fyllda med rykande het mintochoklad, glada after skin på Wallmans och mysiga hemmakvällar med fina människor. Resväskan packades snabbt om och jag begav mig iväg till vidsträckta vidder utanför Hörby för en fyra dagar lång arbetskonferens med klassen. I tolvtimmarspass utsattes vi för emotionella utmaningar och ombads ideligen studera och analysera de sociala processer som försigick samtidigt som vi frusterade var utan någon klar uppgift. I pauserna delade vi tårar och kramar och la många promenerade kilometrar bakom oss. Kvällarna avrundades med vin uppe på loftet och dagarna fylldes av läskiga hypoteser från den avståndstagande staben, fantastisk mat på exakta klockslag och en plågsam och befriande känsla av vara precis här-och-nu, där-och-då. En härlig solig eftermiddag i Lund blev bron över till en plötslig tillvaro i ensamhet igen, i en lägenhet som ekande påminde om min bortresta sambo. Saknaden är stor men stillheten skön. Imorgon bjuder jag på bilder, men nu ska tandpetarna plockas bort från ögonlocken och John Blund få sig en omgång. Godnatt.