Världens finaste Beata
Finfina, härliga, roliga, underbara du, tack för en myspysig måndagsmiddag!
Alarmerande morgondramatik
Allt är faktiskt riktigt bra idag och gårdagen var minst lika trevlig den. Detta trots fenomenalt dåliga odds med tanke på inledningen av dagen. Alarmet skränade gällt och det tog ett tag för mig att inse att det faktiskt inte var mitt i natten utan dags för mig att stiga upp och möta världen. På något outgrundligt sätt (skyll på undermedvetna aggressioner om ni vill och liksom jag snöat in på den psykodynamiska tankebanan) lyckades jag svepa ner min nya telefon från nattugsbordet, rätt ner i vattenglaset! Det tog några sekunder innan jag vaknade ur min sömndruckna dåsbubbla och reagerade på plumset jag hörde. Famlade efter lampan och glasögonen och fiskade upp telefonen, vars skärm numera liknade ett litet akvarium. Vad är oddsen? Ibland lyckas jag faktiskt förvåna även mig själv...
När jag sedan upptäckte att tunikan jag planerat använda vid morgonmötet med uppdragsgivaren blivit förstörd i tvätten så var det bara att skratta åt eländet och se humorn i det hela. Mobilen tilldelades sträng övervakning av hårfönen resten av dagen så kanske kanske går den att rädda. Jag är optimist och hävdar att glasen är halvfulla men att denna mobil var åtminstone halvtom på vatten. Keep faith and keep smiling!
Ledighetstummar och norrlandsdrömmar
Ge mig ledighetstummen och jag greppar både handen och halva armen. Dagen har således ägnats åt sådana fashionabla aktiviteter som att pussla (jojemän, julklappen väcker minsann nostalgin till liv), läsa, hänga vid datorn och förtränga allt jag borde göra. Var dock inne en sväng i Lund för fikamys med Kattis, Therese och Maria. Åh vad jag kommer sakna er nästa termin mina sötingar!
En handfull dagdrömmar om (eventuell) kommande flytt har också smugit sig på. Tänk att jag kanske sitter där i en stuga i norrland om ett år och funderar över dagens psykologarbete... Heltokigt ju. Pirrigt och underbart. (Vet att du skrattar friskt nu Elin, men de säger faktiskt att man fryser mindre i Norrland än här...) Jag och Björn har skakat hand på att vi ska bli nya fantastiska människor i samband med flytten; flera snäpp mognare och mer disciplinerade. Detta innebär alltså att vi kan ägna följande året åt att vara precis sådär tramsiga, omogna och odisciplinerade som vi är idag. Wiiha!
Dagen har även rymt en sväng ut i snölandskapet. Jag som tidigare irrat runt i cyberspace för att försöka få tips inför mina bröllopsuppdrag insåg till slut att ett 50 mm objektiv kan vara en bra idé vid porträttfotografering. Hade börjat lägga undan slantar när jag plötsligt inser att min käre far har just ett sådant objektiv som ligger och samlar damm där hemma. Perfectemundo! Ville således bekanta mig med min nya kamrat och passade dessutom på att utforska det där som fotomänniskorna kallar ISO-värde.
Nu närmar sig klockan halv elva och jag borde verkligen förbereda morgondagens konsultuppdrag. Ska bara...
Haur du sitt tårson haur du sitt varden
Då jag för någon vecka sedan satt och kämpade med min 14-sidiga litteraturöversikt tog jag en välbehövlig pauspromenad. Kameran fick följa med på turen och ett ryktbart malmöemblem fastnade på linsen.
Tre bröllop och en skidresa
Efter en fin helg med trevliga middagar, smakfulla kalas och angenäma besök är det nu dags att tömma godispåsen, ge min hemkomna pojkvän en stor kram och träda in i Stieg Larssons förtrollade värld. Innan dess tänkte jag dock skicka med en liten hälsning från allas våran Bailey. Han mår bra och huserar numera utanför Prag, alldeles intill en ravin fylld med lövträd och ängar.
Tänk att en bild kan göra en så varm om hjärtat, samtidigt som det förblöder...
For your eyes only
Yabadabadoo
Resan är bokad - Badgastein here we come!
