Fröken Emmas Känsla för Livet

Som en klubbad säl. Socially overloaded. Lycklig, utpumpad, harmonisk, nöjd, trött och uppfylld av nya erfarenheter. Var det verkligen bara tio dagar sedan jag hade de här äventyren framför mig och fortfarande svävade i ovisshet om kommande upplevelser?  Att berätta om allt är svårt och intrycken snurrar i bollen på mig. Minnen av att kasta sig nerför backarna med livet kittlande i magen gör sig påminda. Av att adrenalinstinn andas frihetsluft, skratta i vinddraget och se ut över det fantastiska snölandskapet. Av glas fyllda med rykande het mintochoklad, glada after skin på Wallmans och mysiga hemmakvällar med fina människor. Resväskan packades snabbt om och jag begav mig iväg till vidsträckta vidder utanför Hörby för en fyra dagar lång arbetskonferens med klassen. I tolvtimmarspass utsattes vi för emotionella utmaningar och ombads ideligen studera och analysera de sociala processer som försigick samtidigt som vi frusterade var utan någon klar uppgift. I pauserna delade vi tårar och kramar och la många promenerade kilometrar bakom oss. Kvällarna avrundades med vin uppe på loftet och dagarna fylldes av läskiga hypoteser från den avståndstagande staben, fantastisk mat på exakta klockslag och en plågsam och befriande känsla av vara precis här-och-nu, där-och-då. En härlig solig eftermiddag i Lund blev bron över till en plötslig tillvaro i ensamhet igen, i en lägenhet som ekande påminde om min bortresta sambo. Saknaden är stor men stillheten skön. Imorgon bjuder jag på bilder, men nu ska tandpetarna plockas bort från ögonlocken och John Blund få sig en omgång. Godnatt.