Fnissande vädergudar och lyckliga fötter
Vi hade bestämt att ses 18,30 för en promenad, Maria, Hanna och jag.
18.26 var det uppehåll
18,27 började det dugga
18.33 öste regnet ner
Nog hade han kul där han satt och fnissade, Herr Vädergud.
Jag har utan problem vant mig vid det lediga livet och ställer gladeligen klockan på nio varendaste morgon. Dagarna fylls med lite smått och gott och denna dag har gottepåsen bestått i golfträning, hundpassning, kladdkakemys med Kattis och så den blöta promenaden. Filmkväll ligger på förslagslistan för kvällen, men vågar jag introducera Björn för min eminenta skådespelarinsats i lilja 4-ever? Jag vill ju att han ska tycka om mig för den jag är, och inte bara vara tillsammans med mig för att jag är känd...
I helgen blev det storkalas och jag firades av med kanontrevliga presenter och finfint sällskap. Timbuk drog sitt stå till stacken när han på kvällen satte Stortorget i brand och gav mig Happy feet som
aldrig någon sin ville sluta dansa. Vilket lyckorus, den mannen är magisk på scen! Söndagsmagin stod herr Bolt för; går det egentligen att springa så fort? Mindre magiskt var det faktum att jag tidigare under dagen var ett ynka slag från att få officiellt handikapp... men men, skam den som ger sig!
Nu får jag snart hem ett stycke Hungrig Hockeyspelare så får väl ta min tunga bak och bege mig till spisen.
Auf widerschnitzel.
18.26 var det uppehåll
18,27 började det dugga
18.33 öste regnet ner
Nog hade han kul där han satt och fnissade, Herr Vädergud.
Jag har utan problem vant mig vid det lediga livet och ställer gladeligen klockan på nio varendaste morgon. Dagarna fylls med lite smått och gott och denna dag har gottepåsen bestått i golfträning, hundpassning, kladdkakemys med Kattis och så den blöta promenaden. Filmkväll ligger på förslagslistan för kvällen, men vågar jag introducera Björn för min eminenta skådespelarinsats i lilja 4-ever? Jag vill ju att han ska tycka om mig för den jag är, och inte bara vara tillsammans med mig för att jag är känd...
I helgen blev det storkalas och jag firades av med kanontrevliga presenter och finfint sällskap. Timbuk drog sitt stå till stacken när han på kvällen satte Stortorget i brand och gav mig Happy feet som
aldrig någon sin ville sluta dansa. Vilket lyckorus, den mannen är magisk på scen! Söndagsmagin stod herr Bolt för; går det egentligen att springa så fort? Mindre magiskt var det faktum att jag tidigare under dagen var ett ynka slag från att få officiellt handikapp... men men, skam den som ger sig!
Nu får jag snart hem ett stycke Hungrig Hockeyspelare så får väl ta min tunga bak och bege mig till spisen.
Auf widerschnitzel.
Kommentarer
Trackback
