Fröken Emmas Känsla för Livet

God eftermiddag och ett stort grattis till den annalkande helgen! Själv ska jag alldeles strax hoppa in i duschen och bege mig till after work (tja, after school hade förvisso var mer rättvisande) med klassen. Därefter blir det middag med de härliga gruppmedlemmar jag arbetat nära under terminen och det är inte omöjligt att kvällen slutar med klackarna högt uppe i taket. Morgondagen går inledningsvis i bröllopstema och tärnklänningsjakt och avrundas med Emils 25-årsfest. Söndagen planeras (det är väl  tanken som räknas?) ägnas åt hemtentaskrivande, hockeymatch och filmmys. Uppbokad som vanligt, men härligt förväntansfull!

Allt är faktiskt riktigt bra idag och gårdagen var minst lika trevlig den. Detta trots fenomenalt dåliga odds med tanke på inledningen av dagen. Alarmet skränade gällt och det tog ett tag för mig att inse att det faktiskt inte var mitt i natten utan dags för mig att stiga upp och möta världen. På något outgrundligt sätt (skyll på undermedvetna aggressioner om ni vill och liksom jag snöat in på den psykodynamiska tankebanan) lyckades jag svepa ner min nya telefon från nattugsbordet, rätt ner i vattenglaset! Det tog några sekunder innan jag vaknade ur min sömndruckna dåsbubbla och reagerade på plumset jag hörde. Famlade efter lampan och glasögonen och fiskade upp telefonen, vars skärm numera liknade ett litet akvarium. Vad är oddsen? Ibland lyckas jag faktiskt förvåna även mig själv...

När jag sedan upptäckte att tunikan jag planerat använda vid morgonmötet med uppdragsgivaren blivit förstörd i tvätten så var det bara att skratta åt eländet och se humorn i det hela. Mobilen tilldelades sträng övervakning av hårfönen resten av dagen så kanske kanske går den att rädda. Jag är optimist och hävdar att glasen är halvfulla men att denna mobil var åtminstone halvtom på vatten. Keep faith and keep smiling!