e!
Ketchupeffekten är ett välkänt fenomen i denna bloggverkstad, så varför inte ta och komponera ihop ytterligare ett inlägg när jag ändå är igång?
Kycklingfiléerna ligger i magen och jag får hoppas att det rosa ostfyllda köttet inte gör mig magsjuk denna gången heller (skam den som ger sig). Snart beger jag mig till Lund för att leka psykoterapeut och därefter blir det chaifika med tjejerna. Flickan med den stora härliga nyheten kommer tyvärr inte kunna vara där och berätta mer, men det ska bli fint att träffa många av mina andra flickor.
Till helgen blir det en stor skopa fest och tanken är att det även ska hinnas med ett stort mått hemtenta. Nu måste jag verkligen skaffa mig en krage att ta mig själv i för det går inte längre att låtsas som att det inte är någon tråktenta som gömmer sig bakom hörnet. Nåväl, jag börjar så sakteliga hitta min balans igen så ska försöka hålla mig på linan ett tag framöver. Det är ju så tråkigt att falla.
Ett litet observandum för er som läser bloggen, för att inte tala om er som mailar med mig, är att H- och J-knapparna dessvärre tycks börja närma sig pensionsålder. Deras kommunikativa färdigheter har drabbats av degenerationens dystra kapitel och vi når ofta inte fram till varandra längre. Om jag inte trycker HÅRT på dem så missar de alldeles att de ska vara med och leka. Så om ni plötsligt får mail som inleds med 'e!' i översta raden innebär detta inte nödvändigtvis att jag utan förvarning gått och blivit socialt inkompetent, utan det kan alltså bero på mitt tangentbords inledande förfall.
Kycklingfiléerna ligger i magen och jag får hoppas att det rosa ostfyllda köttet inte gör mig magsjuk denna gången heller (skam den som ger sig). Snart beger jag mig till Lund för att leka psykoterapeut och därefter blir det chaifika med tjejerna. Flickan med den stora härliga nyheten kommer tyvärr inte kunna vara där och berätta mer, men det ska bli fint att träffa många av mina andra flickor.
Till helgen blir det en stor skopa fest och tanken är att det även ska hinnas med ett stort mått hemtenta. Nu måste jag verkligen skaffa mig en krage att ta mig själv i för det går inte längre att låtsas som att det inte är någon tråktenta som gömmer sig bakom hörnet. Nåväl, jag börjar så sakteliga hitta min balans igen så ska försöka hålla mig på linan ett tag framöver. Det är ju så tråkigt att falla.
Ett litet observandum för er som läser bloggen, för att inte tala om er som mailar med mig, är att H- och J-knapparna dessvärre tycks börja närma sig pensionsålder. Deras kommunikativa färdigheter har drabbats av degenerationens dystra kapitel och vi når ofta inte fram till varandra längre. Om jag inte trycker HÅRT på dem så missar de alldeles att de ska vara med och leka. Så om ni plötsligt får mail som inleds med 'e!' i översta raden innebär detta inte nödvändigtvis att jag utan förvarning gått och blivit socialt inkompetent, utan det kan alltså bero på mitt tangentbords inledande förfall.
Kommentarer
Trackback
