Fröken Emmas Känsla för Livet

Idag fick jag kramp i min vänstra biceps när jag pratade i mobilen. Jag måste nog försöka motstå den snygga vinkeln och sluta stå och spänna mig när jag pratar i telefon. Eller ska jag och Lisa kanske ägna oss åt mindre snack och mer hockey, jag menar gymträning, på onsdagarna? Är det rentav mindre telefonprat med Mr Sambo som krävs? Eller är det Herr Bisse som behöver mer peptalk om dagarna, som börjar bli trött och lissen i ögat? Får nog ta mig en funderare när jag masserar min (fortfarande) ömma stackars muskel.

Imorse lyckades jag med konststycket att glömma både matlåda och plånbok hemma, vilket innebar att jag var tvungen att åka hem och äta lunch. Tror ni jag åt den snabbt och tog tillfället i akt (nu när jag ändå "skolkade" - ooooo vad busigt) att förbereda morgondagens redovisning, utan att fastna på nätet? Eh.... det verkar inte bättre än att jag sitter här. Som vanligt. Den här bloggosfären är ju alldeles beroendeframkallande. Eller är det kanske skolarbetet som är oberoendeframkallande? Allra mest oberoendeframkallande är nog ändå cellprovet som ska tas om en halvtimmes tid . Är faktiskt lite nervös... Håll en tumme (och varför inte några tår när ni ändå är igång) för att det går bättre den här gången, så är ni bussiga!