Fröken Emmas Känsla för Livet

Brrrrr vad kallt! Hösten är här och det med råge. Dagens uppvikta chinos och tunna jacka med trekvartsärm var inget värmande klädval. Gässen har stått i honnör på huden hela dagen och de blåbärsfärgade naglarna har påmint om hur långt borta sommaren är. Uppvärming verkar vara ett främmande ord för dem på institutionen. Varma lokaler? Nejdå, vi måste spara! Förbjudet att avgiftsbelägga obligatoriska moment på utbildningen? Nejdå, vi har ju inga pengar! En matsal som rymmer fler än 15 av skolans 500 elever? Det har vi ju inte råd med! Jag ska inte halka in på sidospår, utan mest bara konstatera att det är kallt, hösten är här och jag förstår inte hur jag ska överleva tills värmen kommer tillbaka. Förvisso ska vi snart ut och praktisera, men vid det senaste besöket där så varnade de mig för den goda isoleringen, som inte släppte in någon värme... Men fryskyllingen Emma har ju överlevt alla andra år. Huttrande och med fingrar utan blodcirkulation har hon stångats mot vindpinande kyliga årstider och brottats med isiga skolsalar. Hon kommer nog kunna överleva det här året också.

Te, någon?