Fröken Emmas Känsla för Livet

Imorse var jag i vanlig ordning ute i sista minuten. Cyklade med eld i baken och målmedvetenhet i blicken. Jag bara skulle hinna med tåget! Trött på att få min stolta blå springare bortforslad, parkerade jag henne lydigt nere på rampen. Skyndade med stressade steg mot tåget, men insåg plötsligt att jag hade en hel minut till godo. Då jag förstod att tåget dessutom var två minuter försenat, såg jag min chans; vände tvärt och styrde stegen mot Metrotidningarnas fäste. Men det var borta! Någon hade rövat bort metrotidningarnas hem och därtill även dess budbärare! Förtvivlat skyndade jag tillbaka till tåget, klev på med flera sekunders marginal, hittade efter idogt letande en plats, och... där låg en metro! Bläddrade vant upp någon av de sista sidorna, fick syn på min sköna gröna sköldpadda, och morgonen var räddad. ELVIS, hur kunde jag klara mig utan dig en hel sommar? Du lyser upp mina skolmorgnar.