Fröken Emmas Känsla för Livet

Vet ni vad jag har gjort idag? Jag har förvisso gjort en massa saker, men framför allt så har jag SPRUNGIT! Jo, ni hörde rätt. Emma har varit ute i löpspåret för första gången på ett och ett halvt år. Tänkte jag skulle utmana fötterna bortom gymmets väggar och valde mellan dessa klacklösa skorna 



och att se ifall jag kom ihåg hur man gör när man springer. Efter noga övervägande blev det löpningen, och jag hann hela 400 meter innan förnuftet stoppade mig. Rena långdistansen ju. Var egentligen tänkt att jag skulle springa 100 meter åt gången såhär i början, men det gick liksom inte att stanna... Det var tungt, det var segt och det var fullständigt underbart! Fötterna klagade inte alltför mycket och läpparna ville aldrig sluta le. Jag kommer nog satsa på veteran-friidrotten i alla fall. Kommer ni och hejar på mig i veteran-RM (Ribersborgsmästerskapen) år 2017?

För övrigt är det en härligt ledig dag. Miss Li har sjungit i högtalarna mest hela tiden och det är ju alldeles omöjligt att sitta still till hennes fantastiskt glada toner. Var ute en sväng i Västra hamnen och lekte med kameran. Bilderna blev tråkiga och jag hade inte tänkt visa dem, men tydligen så gör jag det i alla fall. Som det kan gå.

             

Imorgon ska den akademiska lekstugan ersättas med en praktiserande verklighet. Det är nu man ska vakna ur den teoretiska sömnen och faktiskt göra något paw rihk-titt. Fram tills januari kommer jag att befinna mig på min praktikplats i Lund tillsammans med ett gäng tonåringar. Hjalmar Söderbergs kloka ord kommer säkerligen bekräftas:

Man vill bli älskad,

i brist därpå beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill ingiva människorna någon slags känsla.

Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst.

Nu ska jag väg och lyfta skrot med Lisen.

Tack och hej
Gåsleverpastej