Fröken Emmas Känsla för Livet

Så var det måndag igen. Vad vore livet utan måndagar? (förmodligen en bra bit kortare) Helgen svischade som vanligt förbi i ilfart och man hann knappt säga hej till fredagskvällen innan måndag morgon infann sig i ett dån av toner från väckarklockan. Och vet ni hur jag spenderade denna fantastiska helg? Det mesta av lördagen jobbade jag, och söndagen tillbringade jag på IKEA. Hur kan man ens komma på den förbjudna och oerhört korkade tanken att besöka Sveriges mecka en söndag eftermiddag? Jag skulle ju bara inom. Jomenvisst. Fick ta fram överlevnadsinstinkten för att överhuvudtaget ta mig ut därifrån och klara mig ifrån faror såsom att bi inträngd i ett soffhörn, inslussad mellan två gardiner eller klämd mellan toalettlocken. Halva Sydsveriges befolkning tycktes vara där och det var inte mer att göra än att snällt slussas hela IKEA runt tillsammans med alla andra Svenssons, och be till gudarna att jag skulle hinna hem innan höjdkvalet.  MEN jag överlevde och övriga helgen var faktiskt inte så pjåkig. Jessica lyste upp med sin kittlande befallning; "skriv en bok och ge mig i 30-årspresent, annars..." Åh vad skoj det skulle vara att skriva en bok! Det har jag ju alltid tyckt, men vad sjutton ska den handla om?? Jessica tryckte hårt på en biografi, men hon måste ju ha tappat en skruv på hallmattan. VEM skulle vilja läsa Fröken Emmas biografi? Och VAD skulle den handla om. Den mest snaskiga bekännelsen jag kan komma på är att jag gömde korvmackor under byrån när jag var liten, för att slippa äta upp dem. Tror ni det tar Sverige med storm och gör mig till föremål för exklusiva intervjuer? Nä, jag tror jag får fundera lite till. Förslag tas tacksamt emot. MEN jag skriver bara en bok till dig vännen ifall du sjunger på mitt bröllop...

Om en stund är det festivaldags. Knoppen ser fram emot fem timmars konsert, men fötterna är inte lika entusiastiska. Tur det finns smärtstillande. Ta en pilla och var glad!  Tror ni jag blir en bra pykolog?