Fröken Emmas Känsla för Livet

Antingen så har jag gjort något extraordinärt ohyfsat för att reta upp Gubben på Molnet, eller så fick jag agera underhållningsobjekt för honom idag. Jag hann nämligen knappt mer än ut på min (brevbärar)runda så sa det pys i däcket och punkteringen var ett faktum. Några sekunder senare började det regna, och jag fick alltså snällt sitta och vänta i det tråkiga vädret tills en ny cykel levererades. Efter en stund slutade det regna, och chefen kom med en ny gul stålspringare. Sådär, då var det bar´o åk! Trodde jag ja! Tre kvart senare hör jag plötsligt ett oroväckande rassel under mig och håller på att flyga av sadeln av den plötsliga trampfrekvensen. Tjihoo, kedjan har hoppat av! Och vad tror ni hände då? Jojemän, det kom en regnskur. Då jag kämpade som mest med kedjan kom dock en snäll fabror förbi och erbjöd sig hjälpa till. Regnet slutade falla och efter en längre stunds kamp hade hade vår envishet vunnit över cykelns. Jag var återigen redo. Klarade häpnadsväckande nog resten av turen utan avbrott och cyklade tillbaka till kontoret, bytade om och begav mig ut i solskenet. Vilket fint väder det hade blivit! Tog av mig jackan och bestämde mig för att cykla till stan. Vad tror ni händer? Det  börjar det regna! Egentligen hade jag sett fram emot en tur på rullorna i eftermiddag, men får nog ta mig ett allvarligt snack med Gubben på Molnet först. Vi har uppenbarligen någon form av konflikt. Eller är jag bara dagens underhållning?

Lyckosamt nog är jag på gott humör idag och kan skratta åt det komiska i eländet. Och lägga energin på att uppskatta den snälla mannens hjälp. Dagens ros till dig!