Fröken Emmas Känsla för Livet

Idag är en alldeles speciell dag för mig, för oss. Det har gått två år sedan vi galet nyförälskade definierade oss som "VI". Du lyser upp varendaste dag och gör mig så oerhört lycklig. Jag tänker inte bli alltför personlig här ute i cyberspace och du vet ju hur mycket jag älskar dig, så jag nöjer mig med att tillägna dig det här inlägget och helt enkelt säga TACK älskling för de två bästa åren i mitt liv.

Hoppsan, tredje advent svischade förbi och Staffan Stalledräng har redan hunnit få sin årliga uppmärksamhet. Tänk att man blir tagen på sängen varendaste år, trots att butikerna börjar sälja adventsljustakar redan i november och såra våra öron med julmusik kort därpå. Jag har jobbat stenhårt på julstämningen denna helg och har således druckit mig sötsliskig på glögg och förätit mig på både saffransgula katter, pepparkakor och aladdins choklad (då har det gått långt mina vänner). En gran fick vi dessutom med hem från skogen och hon står nu här i vårt vardagsrum med barren fulla av kulor och väntar på att Knut ska kasta henne mot sin undergång. Igår tände vi det tredje ljuset och jag serverade glögg för fulla muggar åt alla julsugna supportrar som såg Pantern ta sig vidare till allettan. Skål! 

Nu ska jag strax bege mig till ett sista möte med vår uppdragsgivare inför den "personaldag" vi ska hålla imorgon. Därefter är det någon form av examination på ett av terminens femtielva projekt, avrundat med ett sista terapisamtal med min klient och ett farväl och lycka till. Så det är bara att sträcka på mina träningvärkande ryggmuskler, ta ett djupt andetag och bege mig ut i denna måndagen den 14 december. Ett stort grattis till svärmor är ej att förglömma!

     
  

Alldeles underbart skönt och avkopplande. Tåget tog mig, om än en nyans grönare i ansiktet, till en lugn helg i min fina barndomsväns sällskap. Västervik kopplade på charmen och lyckades fånga mitt tycke trots grådaskig himmel och regnstänk i luften. Promenader och fikor, böcker och film, prat inpå småtimmarna och spelkväll med kompisarna. Jessica skämde bort mig med goda middagar och det där lugna sköna tempot jag kan ha svårt att prioritera i vanliga fall. Så hem kom jag, ett stycke emmafröken med nyladdade batterier och en energinivå som förhoppningsvis ska ta mig igenom de här två sista veckorna i skolan.

Det var ju sjutton också vad svårt det ska vara att komma igång med skolarbetet. I två och en halv timme har det plötsligt varit oerhört angeläget att putsa skorna, städa, skriva mail, leta fram numret till vår bankman, hänga i telefonen och sist men inte minst, skriva en insändare till Sydsvenskan. Varför inte passa på att blogga också när jag ändå är inne i förträngningens skönt vadderade rum?

Funderar på att dessutom skriva till någon aktningsvärd tidning och berätta om hur min cykelkorg blivit stulen inte bara en utan två gånger på kort tid. Detta är ju onekligen skandalöst och jag hoppas på att få hamna på besvikelsernas Wall of Fame. Förvisso är nyhetsvärdet inte i klass med det brutala mordet på julgranen eller den plötsliga parkeringsboten vid Sörsehallen, men ändå.

Imorgon bär det av mot en helg i Västervik och nu när man ska norr om Skåne hoppas jag allt på lite:


Nu är det däremot dags att ta sig i den obefintliga kragen och sluka vetenskapliga artiklar med en obarmhärtig hunger.

Psst: Inga kommentarer på bloggen på över en månad... Är väl medveten om att mitt liv befinner sig långt ifrån någon röd matta eller nervkittlande äventyr för tillfället, men så värst kul är det inte att tala med en vägg (läs datorskärm). Jag ser ju att ni är inne och läser... Är ni blyga, lata eller bara oerhört trötta på denna bloggverkstad och vill få mig att inse att det är dags att lägga ner? Förvirrat.   

Helgen inleddes med en underbart trevlig fredagsfika med Kattis, Maria, Anna och Linnea. Kvällen fortsatte i Trelleborg där tvåans hockeyderby fick det att smällda rejält i sargen. I betydligt lugnare tempo ägnade vi sedan ett par timmar av kärlek åt en baileysdränkt creme brulée. Under lördagen gick jag ut på tärnklänningsjakt med kusin Isabell, men jaktlyckan uteblev och jag slöt istället upp med Björn hemma i köket. De getostbeklädda rödbetorna och den saffransdoftande fisksoppan tycktes göra middagsgästerna nöjda, för klockan hann bli fyra innan våra huvuden nådde kudden. Söndagen inleddes med resorb i glaset och fika hos föräldrarna och därefter visade pantrarna halmstadsspelarna vart målet skulle stå. Nerverna lugnades med pizza och filmkväll och Martin, Veena och Hector kom över med Inglorious bastards under armen. När blodet sprutat klart var ännu en helgen till ända och vi vaknade till en ny fantastisk vecka i det regniga grådaskets tecken. Detta fick kompenseras med en gnutta julshopping på Åhlens och förutom den blytunga julgransfoten och annat julkrams var jag nära att få med mig ett par helsnygga skor i shoppingkassen. Den väldans läckra mockaskon flörtade vilt med mig och satt som en smäck på foten, men askungesagan fick ett abrupt slut när en ägarinna plötsligt dök upp runt hörnet. Oklart är om det var hon eller jag som såg mest snopen ut, men faktumet kvarstod och vi frustade av skratt när vi insåg vad som hänt. Det är inte lätt att vara fröken Emma alltid, men så länge man kan skratta åt sig själv så brukar det mesta lösa sig.

Veckan väntar med mängder av skoluppgifter och jag tackar spotify för nya favoriten "Sex on fire" som får mig att dansa som en vilde i lägenheten och glömma all stress. Livnär mig numera på godis, te och drömmar om julefrid och några lediga dagar då jag kan ta tag i mig själv och mitt liv igen. Helgen hägrar dock med ljusglimtar som klasspartaj och tjejmiddag, så tunneln är inte enbart grådaskig. Nu är det dock hög tid för mig att skriva journal, förbereda inför morgondagens hemtentahäng och tacka för mig för denna gång.

So long, flaggstång.

Fredagkväll i ensamhet med enbart ett stycke sviniga kvasibakterier som sällskap. Kidnappad av John Blund första halvan av dagen och däckad i soffläge resterande tid av denna trettonde fredag, snuvad på en trevlig lundamiddag. Beger man sig självmant till en mänsklig variant av löpande band för att få baconsnuvan injicerad så få man faktiskt skylla sig själv. Det kunde varit så mycket värre; jag kunde ju blivit svinig på riktigt och influensat bort ett par veckor parallellt med att jag grisade ner folk i min omgivning. Nej, snart siktar jag på att krypa till kojs för natten och sedan vakna frisk och kry till en lugn och relativt oplanerad helg med min goding. Fantastiskt! Efter förra helgens sprickfärdiga schema ska det bli skönt med lite lugnare tempo, även om det var underbart trevligt att bli bjuden på middag tre dagar i rad, få 212 poäng på bowlingbanan (nåväl, får väl erkännas att dessa Wii-poäng inte hotades på Big Bowl dagen efter), bjuda Rane och Hasse på smördegsbakelser och hälsa på mams och paps i det allt mer hemtrevliga huset. Pappa jobbade hårt med skorstenen, så att tomten ska kunna komma på besök när Kalle sjungit på sin sista refräng. Åh vad jag längtar efter juleljus och pepparkaksdoft!

Så var det återigen dags för Söndagsöppet på bloggen. Även denna vecka svischade förbi i oförskämd manér och måndagens förnämliga filéfrossande övergick snabbt i söndagens stilla soffläge. Färden gick via en kappsimning med pensionärerna på Kockums, en tårgripande story om en randig pojke och en hel massa tid åt skolarbete. En trevlig inflyttningsfest hos Dandy avrundade veckan och det var med resorb i blodet som vi under lördagen hejade fram Josse ett steg närmare SM. Kattis bjöd på finfin middag och fastän tant Emma hade planerat in en lugn kväll slutade det med sängdags halv fyra. Tågen hade tagit nattpermission och mjölkbussen envisades med att besöka Orterna Gud Glömde så det blev en lång resa hem bland blodtörsande vampyrer och andra butterixnissar. I egenskap av åldrande kvinna är jag således inte mitt piggaste jag idag och tempot har varit anmärkningsvärt makligt. Har letat febrilt efter en häpnandsväckande intressant frågeställning inför kommande exjobb men en stukad tunga fick mig att ge upp efter att ha läst om Herr Csíkszentmihályi. Spänningsmätaren är numera svindlande nära att gå i taket!

En nypa höstluft var precis vad jag behövde efter gårdagens festkväll hos Malin och Jocke och en fantastisk dansnatt på båten med Lilli och Emma. Mörkret ruvade snabbare än väntat, men några bilder hann jag fånga i det friska oktoberdiset. Nu sitter jag här med tända ljus, Melody Gardot i högtalarna och en ambition att träda in i Stieg Larssons omtalade värld. Hopplöst efter som ännu inte läst om männen som hatar kvinnor, men antar att sent är bättre än aldrig?

 

Käraste läsare!

Vad fina ni är som besöker min bloggstuga varendaste dag, fastän jag inte ger er ett dyft tillbaka. Samvetet säger mig att jag borde bjuda på ett inlägg men inspirationen är noll och försvann med sensommmarens sista desperata bris. Hösten letar sig skamlöst in under mina klädesplagg och tiden knallar på i en faslig takt.  Drömmer mig bort till ett liv med jobb och struktur, till framtida resor i fjärran länder, till en lugnare vardag och allt jag ska göra där och då, i en ljusnande framtid.

Kameran har mest samlat damm på sin krok inne i garderoben, men i söndags blinkade den sömndrucket mot världen igen. I fokus hamnade föräldrarnas hus, en mysig eftermiddag vid dalby stenbrott och en nervkittlande hockeymatch. Den där eftermiddagen var förresten något alldeles extra och medan jag gick där bland de färgsprakande löven med min fina vän och sedan lät en kopp rykande het choklad värma mina händer började jag ifrågasätta mitt liv i storstan. Drömmar om att bo granne med naturen, öppna dörren för frihetsluft och låta fötterna vandra på grusiga stigar uppstod, men kanske är det återigen verklighetsflykten som grabbar tag i mig i ett desperat behov att inte behöva känna efter och vara här, alldeles precis nu? 

Klockan börjar bli mycket och det är dags för mig att krypa till kojs, tända några värmeljus och drömma om en ny fantastisk morgondag. Torsdagen den 15 oktober 2009, the one and only.

Igår vaknade jag förbluffad över att jag hade lyckats försova mig - jag var ju säker på att jag hade ställt alarmet på tio över sju. Kollade inställningarna och insåg att jag måste ha varit ordentligt trött och en rejäl nypa förvirrad kvällen innan, eftersom alarmet stod på 19,10... Det är vad jag kallar sovmorgon!

För övrigt är det mantrat fullt ös medvetslös som gäller numera. Förutom skolan hinner jag emellanåt med att äta och ibland även att sova en stund. Mer än de här fjuttiga bloggraderna hinner jag heller inte bjuda på, för nu är det hög tid att knalla iväg till tåget för en elva timmar lång skoldag.

På återhörande!
/Ers Emma

Om Svininfluensan. Hjälp, när jag tittade mig i spegeln imorse var det något som inte stämde...



Men allvarligt, är det bara jag som känner att grishypen har gått lite till överdrift? Stirra ner litta!

Om Mrs Anna Anka. Wow, årets komikergenombrott! För kan man annat än skratta åt en Kristinanstadstös som heter något så förnämligt som Anna Anka och som tar sig själv på så stort allvar att silikonbrösten nästa spricker av ansträngningen? Fast egentligen tycker jag mest synd om människan, vars huvudpunkt på dagen är att läsa sitt horoskop, som nästan alltid stämmer! Veena kom förbi för att låna teven och jag som i princip aldrig ser på dumburken förundrades över dagens tv-utbud.

Om Patrik Swayze. Nobody puts Emma in a corner, och såg rullade han fram med sina höfter
och lyfte mig till skyarna med sina starka armar... Tonårsdrömmar och dirty dancing på teven ett par gånger i veckan när vi var som värst, Anna och jag. Good old memories, rest in peace Patrick. 



Om veckan som varit. Att gå termin åtta på psykologprogrammet är dessvärre svårförenligt med kontinuerligt bloggande, varför jag hållt ert på halster ett tag. Förutom åtta olika projekt i skolan så har jag även hunnit med att ta tåget åt fel håll (lucky me att det inte var ett direkttåg), överleva ännu en akupunktursession (unlucky me att nålarna måste sättas på kroppens mest smärtkänsliga ställe), gå på bröllopsmiddag (luriga faster gifte sig minsann i all hemlighet med sin Alf), att gå på Hässleholmskalas (den här gången fick jag t o m följa med in), att besöka undersköna Hovdala slott, att se en fantatastisk film, två trevliga fikor på EH, snabbesök hos husbyggarna och mycket trevligt tjejhäng hos Johanna igår (och en lasagne to-die-for).  Några pics: