Fröken Emmas Känsla för Livet

Så var det återigen dags för Söndagsöppet på bloggen. Även denna vecka svischade förbi i oförskämd manér och måndagens förnämliga filéfrossande övergick snabbt i söndagens stilla soffläge. Färden gick via en kappsimning med pensionärerna på Kockums, en tårgripande story om en randig pojke och en hel massa tid åt skolarbete. En trevlig inflyttningsfest hos Dandy avrundade veckan och det var med resorb i blodet som vi under lördagen hejade fram Josse ett steg närmare SM. Kattis bjöd på finfin middag och fastän tant Emma hade planerat in en lugn kväll slutade det med sängdags halv fyra. Tågen hade tagit nattpermission och mjölkbussen envisades med att besöka Orterna Gud Glömde så det blev en lång resa hem bland blodtörsande vampyrer och andra butterixnissar. I egenskap av åldrande kvinna är jag således inte mitt piggaste jag idag och tempot har varit anmärkningsvärt makligt. Har letat febrilt efter en häpnandsväckande intressant frågeställning inför kommande exjobb men en stukad tunga fick mig att ge upp efter att ha läst om Herr Csíkszentmihályi. Spänningsmätaren är numera svindlande nära att gå i taket!