Fröken Emmas Känsla för Livet

Käraste läsare!

Vad fina ni är som besöker min bloggstuga varendaste dag, fastän jag inte ger er ett dyft tillbaka. Samvetet säger mig att jag borde bjuda på ett inlägg men inspirationen är noll och försvann med sensommmarens sista desperata bris. Hösten letar sig skamlöst in under mina klädesplagg och tiden knallar på i en faslig takt.  Drömmer mig bort till ett liv med jobb och struktur, till framtida resor i fjärran länder, till en lugnare vardag och allt jag ska göra där och då, i en ljusnande framtid.

Kameran har mest samlat damm på sin krok inne i garderoben, men i söndags blinkade den sömndrucket mot världen igen. I fokus hamnade föräldrarnas hus, en mysig eftermiddag vid dalby stenbrott och en nervkittlande hockeymatch. Den där eftermiddagen var förresten något alldeles extra och medan jag gick där bland de färgsprakande löven med min fina vän och sedan lät en kopp rykande het choklad värma mina händer började jag ifrågasätta mitt liv i storstan. Drömmar om att bo granne med naturen, öppna dörren för frihetsluft och låta fötterna vandra på grusiga stigar uppstod, men kanske är det återigen verklighetsflykten som grabbar tag i mig i ett desperat behov att inte behöva känna efter och vara här, alldeles precis nu? 

Klockan börjar bli mycket och det är dags för mig att krypa till kojs, tända några värmeljus och drömma om en ny fantastisk morgondag. Torsdagen den 15 oktober 2009, the one and only.