Go Barack! Go Barack!



Jobbigt att inte kunna påverka ett val som onekligen kommer påverka oss. Hopp åt amerikanarnas förnuft!

Ingenting

Länge har jag strävat efter att göra Ingenting, men när jag väl har en ledig kväll framför mig blir jag lite fundersam. Jag är inte så bra på det här med att göra Ingenting. Hur var det nu man gjorde?


   

Skogsmulle

Lite bilder från söndagens mysiga skogspromenad med Elin och Chili ska jag också bjuda på 


               Jag & Chili
              
       


L Ö R D A G

13, 00 Vi masar oss ur sängen
14,00 Mumsig frukostbuffe på Nian
15,00 Kalas hos morfar
18,00 Smarrig middag på Koi i goda vänners sällskap
20,00 Skrattar käken ur led när Özz, Soran, Måns och Björn står upp på Slagthuset
23,00 Spontanbesöker Christian och Jenny där överraskning väntar
02,00 Lagar oss en läcker kvällsmacka och kryper sedan ner mellan lakanen.

ÅH vad jag gillar helgdagar. 


      Jag, Andy & Björn    Kattis & Therese

Skål Kattis!       

Tillfredställd

Jag fick en present



Min man vet precis vad en kvinna vill ha.

Morgontips

Du vaknar en morgon och känner att livet är ganska trist, tillvaron är grå och kroppen alldeles tom på energi. Skruva då på högtalarna och sätt på en låt du tycker riktigt riktigt mycket om. En glad låt vars toner dansar in i din kropp och fyller den med näring. Blunda, lyssna och ge dig hän. Låt dig fyllas, låt dig ryckas med. Känn värmen och känn rytm. Följ med tonerna och låt leendet spridas på dina läppar.

För min del var det Lasse som påstod att nån var tillbaka. Vilken är din låt?

Fletcher foto

En av mina absoluta favoritfotografer är Christian Fletcher. Ett litet axplock av hans vackra bilder:











Tittade på några systemkameror igår. ÅH vad jag längtar!

Clementingalaxen

Öppnade min bloggsida och insåg att jag faktiskt la ut bilder på grisar och clementiner i mitt senaste inlägg. Hur intressant är ens liv då egentligen? Röda mattor och glittrande galafester befinner sig en galax bort när helgens bilder består av frukt och slitna plastgrisar i olika positioner.

Jag välkomnar er nya läsare med att berätta att så mycket mer spännande blir det dessvärre inte. Livet jag lever är högst ordinärt och skämten jag skrattar åt är torrare än ett kliande eksem. Vardag följer vardag och helgens bäst dokumenterade händelse är svinkastning.

Välkommen hit käre läsare. Får jag bjuda på en clementin?



Fläskvolt

                                             

De andra tyckte jag var disträ och lite tråkig när det var dags för griskastning, men förstår de inte att en systemkamera, några clementiner och ett par svin är det enda som krävs för att göra mig lyckligt ovetande om omgivningen? 


                     

       


Superfikad

Sönderfikad. Kan man bli det? Tror egentligen det enda man kan bli är superfikad. Det är i alla fall så jag känner mig, efter att ha klämt in tre trevliga tösträffar under dagen. Superfikad och the-speedad. Och med en viss oro för träningsvärk i käkmusklerna imorgon.  

Busfika med Eleganta Elisabet, chaifika med Trevliga Therese och mysfika med Jätteunderbara Jessica. Tack för att ni förgyllde min dag!



Morgonstund har hurtbulle i mun

Vem tror ni ställer klockan på halv nio en söndag för att hinna med ett litet träningspass på morgonkvisten? Vem tror ni är vidrigt trött när klockan ringer, men masar sig ändå upp, fast besluten? Vem tror ni står utanför gymmet fem över nio och undrar var fanken personalen är? Vem tror ni två minuter senare inser att det numera är vintertid och att gymmet inte öppnar förrän 55 minuter senare? Vem tror ni bestämmer sig för att åtminstone gå en sväng runt parken när hon ändå har träningskläderna på? Vem tror ni befinner sig längst möjligast från cykeln och utan minsta regnskydd när himlen plötsligt öppnar sig, klockan halv nio söndag morgon real tid?

Det var bara inte meningen att jag skulle äta hurtbullar till frukost.

Fröken Emma byter sadel

Härom dagen fick vi insyn i vår konstterapeuts verksamhet och ombads rita några djur. Min teckning blev såhär vacker:



Tanken på att sadla om och satsa fullt ut på min konstnärliga begåvning känns alltmer övertygande. Vill inte hymla med min talang längre, inte blygt komma med bortförklaringar då någon vill se mina verk. Jag ska träda fram ur skuggorna, rakt in i rampljuset. Vara stolt över min begåvning och våga satsa på den, 

På Emmafronten intet nytt

Lägesrapport: På Emmafronten intet nytt. Allt flyter på i fin fart och avbryts varken av åskoväder eller stormiga upphetsningar. Livet är bra och behagligt. Jag trivs bra på praktiken och de rutiner arbetslivet innebär, för att inte tala om frånvaron av ångestframkallande tentor. Gläds över alla älskade människor jag har omkring mig, och går hand i hand med livet. Känns som att jag befinner mig i någon form av mellanläge; en skön stilltje innan kommande genomgripande förändringar ett par år framåt i tiden. Hösten är här med sin rofyllda färgprakt och sövande gång, med löfte om en annalkande vinter och mysig jul. Livet rullar helt enkelt på, och jag känner mig harmonisk och nöjd.

Majestät i rött

Kanske anses jag aningens makaber som lägger in en bild från en kyrkogård på min blogg, men faktum är att jag blivit förtrollad av detta träd. Varje morgon står det där i all sin röda prakt och lyser upp den tidiga klockan. Skimrande rött bland alla gula och gröna träd står det i ensam majestät, så hoppfullt och fantastiskt vackert. Personen som vilar därunder måste onekligen vara speciell, och jag kan inte låta bli att undra lite över honom. Hans röda krona vilar ju så skönt i ögonvrån på morgonkvisten och gör magen alldeles varm och glad.



Vardagen är full av små underverk

Jag gläntar på mitt fotoalbum

Så här kul hade jag när jag föll för grupptrycket och årsbokade mig:

           

           

           

Kanske ska man passa på att färga håret svart och välja de minsta lockarna när man ändå planerar att permanenta sig? Friskt vågat afrot vunnit.


Tittut!


Helgens outfit

Denna helg ser vi ut ungefär såhär.   

              

Mitt immunsförsvar börjar falla för grupptrycket och Björns influensabasilusker vägrar ge med sig.

Wiiha.


Neutralrynkans upptäckt

Vi stod framför badrumsspegeln och kivades. Jag retade min "gamle gubbe" för att ha grått hår, då jag plötsligt såg min spegelbild mer nyanserat. De där skrattrynkorna jag upptäckte för en tid sedan, finns där även då jag inte skrattar. Jag har alltså inte bara skrattrynkor, utan även neutralrynkor. Där fick jag så det veckades om det.

Kostsamt Krullkalas

Jag hade bestämt mig för att bli en krylltott. Efter att ha funderat fram och tillbaka en tid och avverkat den ena tantfrisyren efter den andra i mina mardrömmar, utnämnde jag slutligen drömmen om ett charmerande lockigt hårsvall till vinnare. Jag skulle bli kryllig, en Emma Krull. Med beslutsam hand lyfte jag luren och slog numret till frisören för att beställa permanent tid. Kunde hon göra mig till en vacker Sarah Jessica Parker? Eller kanske en retsamt sexig Shakira? Dock trillade luren ur den förut så bestämda handen då jag fick reda på vad krullkalaset kostade. 1800 spänn!?! Dra mig baklänges och i sidled på samma gång. Ettusenåttahundra riksdaler med risk för att se ut som en bingolottspelande pudel? Kom och köp ett åttitalskrull - kostar bara en tredjedel av studiemedlet! Nej, nu blev jag ju plötsligt lite tveksam till om det är värt en lockig kalufs. 

                      

Har förstått att det kostar på att bli en guldlock, men är det någon som kan tipsa om ett ställe som lockar för mindre än 1800 spänn? 

       

Yrselframkallande tankar

Ibland då jag funderar över alla val vi gör och vad konsekvenserna blir och framförallt vad de kunde blivit, infinner sig en svindelskänsla. Blir alldeles yr i bollen när jag inser hur många små och stora val vi gör varje dag och hur de hela tiden styr våra steg. Vad konstigt det är att tänka på hur det kunde varit och hur det inte hade varit ifall man inte gjort de val man gjorde. Vad man eventuellt missar och hur mycket man är glad över att man inte missar. Hur annorlunda ens liv kunde sett ut, både i positiv och negativ bemärkelse. Många skulle nog kalla det ödet, men jag tror inte jag vill köpa den tanken, även om den ligger där och lockar med en förståelseram för det som är så svårt att greppa. Om man helt förlitade sig på ödet så skulle man ju kunna luta sig tillbaka på ett annat sätt. Dricka en kopp kaffe medan man väntar på vart ödet för en härnäst. Nej, jag tror nog inte att det finns en förutbestämd bana för oss. Egentligen vet jag inte vad jag tror, utan inser nog mest att jag blir alldeles snurrig av de här tankarna. Och att många förklaringsmodeller är just ett sätt att minska vår yrsel och hitta ett räcke att luta sig mot i denna konstiga stora häpnadsväckande och oförklarliga värld, med så många frågor och så få svar. Och en massa vägskäl och möjliga avfarter.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0