Fröken Emmas Känsla för Livet

Helgens bästa kommentar var ändå den från de unga killarna som stod framför oss i gatukioskkön. De pratar om tjejerna framför, som de tyckte var lite väl runda om fötterna för sin ålder.

"Men, de var ju säkert tjugofe... typ tretti!!!"

Herre min skapare, och de drack alkohol! Vart är världen egentligen på väg? Sådana gamla tanter borde ju ta sin rullator och pysa hem o sticka en grytlapp eller nåt. Nä, det var sannerligen bättre när jag var ung...

Pestokyckling med linssallad

För fyra personer:

ca 500 g kycklingfilé
1 burk grön pesto (185 g)

LINSSALLAD
1 1/2 dl gröna linser
1 liten rödlök
1 vitlöksklyfta
1/3 purjolök (ca 60 g)
2 cm färsk ingefära 
1 tsk sambal oelek 
1/2 citron (juice + skal)
1 tsk malen koriander 
1 tsk malen spiskummin
1/2 msk honung
1 kruka bladpersilja
1/3 skivad gurka (ca 150 g)
1 klyfta vit- eller rödkål (ca 250 g)
1 avokado
1 påse rucola (70 g)
olivolja 
salt och peppar

1. Tillaga linserna enligt anvisning på förpackningen.
2. Skär kycklingen i lillfingerstora strimlor/skivor och blanda med peston. Ställ i kylskåpet i minst 1 timme.
3. Stek kycklingen i 1 msk olivolja i 5-6 minuter.
4. Skala, halvera och skär lök, vitlök och purjolök i skivor. Skala och finriv ingefäran.
5. Fräs lök, purjolök, vitlök, ingefära och sambal oelek i 1 msk olja på medelhög värme tills löken blir mjuk, 3-4 minuter.
6. Tillsätt citronjuice och -skal, koriander, spiskummin och honung. Låt fräsa i ytterligare 3 minuter.
7. Blanda i linserna och smaka av med salt och peppar.
8. Hacka persiljan och strö över. Låt linssalladen svalna något.
9. Dela, kärna ur och skär gurkan i skivor. Strimla kålen. Dela, kärna ur och skär avokadon i tärningar. Blanda ner gurka, kål, avokado och rucola i linsblandningen. Servera pestokycklingen med ingefärsyoghurt och toppa med lite cashewströssel

Enjoy!

Ännu en härlig helg har gått till historien och jag måste medge att jag verkligen gillar detta ledighetspåfund. Som vanligt har det varit full rulle och mycket har hunnits med. I fredags tog jag ledigt och bjöd Lilli, Beata och Sebastian på lunch (nu for jag med osanning, för det var faktiskt Beata som bjöd Basti på hans lunch). Eftermiddagen ägnades åt en skön promenad i vårluften och på kvällen hejade vi fram Josse i hennes match. Fredagsmiddagen fixade svärföräldrarna och vi frossade i smaskiga räkor och lena ostar. Under gårdagen satte vi sprätt på pengarna genom att köpa kuddar, ljus och 18 (jojemän) ramar på IKEA, full skidutstyrsel till mig och ett par nya converse som pricken över det stackars kontot. Vi passade kelgrisen Hector och bjöds på middag hos Petra, innan jag styrde kosan mot Therese lyxiga 25-årsfest i Helsingborg. Trevligt värre och en massa skojig dans på Cardinal. Idag har vi ägnat oss åt "Projekt Dränk Hallen I Ramar" och sedan ätit middag hos mina päron. Mycket trevligt och som ni hör så är vi skickliga på att undvika vårt eget kök under helgerna. Ny vecka och nya tag imorgon och jag rivstartar med en 8-19 dag i skolan. Tror det är dags att försöka leta reda på John Blund nu, som omöjligtvis kan befinna sig långt bort.

     
      
 

Fredagens mysiga lunchbesök

Staplar av böcker och te i kopp. Tröttheten tynger och hon tvingas ge opp
Lite vila hjälper förhoppningsvis till, så att orden kommer lite mer som hon vill

Magarna är fulla av oxfondue och vi har precis frågat efter notan. Elif, som sitter på hörnan av bordet, håller på att berätta en historia om en flygande byxknapp för mig och Jessica. I ögonvrån ser jag hur servitrisen kommer med fyra galliano hot shots på en bricka. Jag misstänker att det är Björn som är i farten och får detta bekräftat när jag sneglar bak och ser hans förväntansfulla min. Elif berättar engagerat och har nu kommit till den punkten då byxknappen flyger all sin väg. "Fjiiing" hojtar hon plötsligt och flyger demonstrativt ut med ena armen. Exakt i samma tidpunkt går hotshotsen förbi på brickan. Det säger mer än bara fjing och på ett halvt ögonblick så är väggen full av hot shots och brickan flyger i marken. Stackars lilla Elif.

Det är inte alltid jag som är klumpigast.

I lördags fick jag äntligen följa med på fest! Det var precis sådär coolt som jag hade hört:




Man fick träffa polare och dricka öl




Hade man tur så fick man mysa (och jag hade massvis med flyt, mmm)




Vad ingen hade berättat för mig var hur hemskt trött man blir av det där festandet...  

Föreställ er en komedi om en tjej som ska passa kompisens nio veckor gamla labradorvalp (nyss hemkommen, extremt busig och icke rumsren), fyraårige tollarhane (ständigt leksugen), femtonåriga beardietik (döv, halvblind, kronikt skällande och med en benägenhet att rymma) samt kompisens systers nio månader gamla baby (sover sött i vagnen i trädgården tills dess att tjejen blir ensam i huset, då börjar han gallskrika,) och hennes treåriga dotter (ideligen uppmärksamhetssträvande och oupphörligen frågande "varför då?"). Fantisera om hur detta skulle kunna gå, om hur kaosartat allt skulle kunna bli och ni har förra veckans måndagseftermiddag.

Tänk på hur tjejen har den skrikande babyn på ena armen och valpen i kopplet på den andra. Hunden vägrar kissa och treåringen är grinig för att hon inte har sin mössa men vägrar gå in och hämta den om inte tjejen följer med. Den äldre hundens skällande skrämmer barnen, treåringen trillar och slår sig och båda barnen blir ledsna, valpen gör treåringen rädd och hon blir ledsen igen varför också babyn faller in i gråten, treåringen välter ett galler och tollarhanen blir livrädd, tjejen försöker läsa för treåringen, hålla babyn glad, hålla koll på valpen som busar runt överallt i huset, tysta ner den äldsta hunden som parallellt med sitt skällande hoppar på ytterdörren för att försöka få upp den. Hon kämpar för att med ena handen få på valpen kopplet och sedan att för andra gången lyfta ut honom i trädgården samtidigt som hon har babyn på andra armen och försöker resonera med treåringen som vägrar gå ut igen men inte heller vill vara ensam hemma. Babyn hostar henne i ansiktet och snorar på hennes tröja och hennes mage kurrar högljutt efter den mat hon värmde precis innan faniljen gick men som hon aldrig hunnit äta.

När familjen sedan kommer hem har hundrana precis lugnat sig lite, barnen har nyss hoppat upp i tjejens knä och hon sitter och läser för de små liven som följer bokens sidor med stora ögon och gapande munnar. "Vad bra det går" säger familjen som kommer in i rummet.

Precis som på film.