Fröken Emmas Känsla för Livet

Härom veckan sorterade jag gamla vindsgrejer hos mams o paps, som ju snart ska flytta. Nostalginivån sköt i höjden och jag hittade mycket spännande; mina hästar, medaljerna, gamla spikskor, mjukisdjur och alla hästprylar. Och så teckningarna. Om jag någonsin funderar över vem jag är, så vet jag hädanefter att svaren finns där i mina gamla skolböcker.

       

Om jag tittar i rätt böcker vill säga. Annars kan jag nog bli än mer förvirrad

 

Är jag en liten brunhårig pojke? Verkar inte överensstämma med passet i alla fall.



Roliga brödrar har jag att leka med. Åtminstone när de inte är tråkiga.



Att jag är en jäkel på att rita har det aldrig varit några tvivel om.

   

Eller att jag kan klockan.



Av någon anledning ville förlagen aldrig publicera min första bok.



Och sist men inte minst. Don´t worry, be happy.



Mamma och jag skrattade så vi höll på att göra i byxan när vi gick igenom det här. Tänk vad liten man var en gång i tiden.