Fröken Emmas Känsla för Livet

Vad är oddsen för att träffa en stackars fågel med golfbollen, så att den plötsligt sjunger på sin allra sista refräng? Inte så värst låga, gissar jag. Vad är då sannolikheten för att även nästa spelare träffar samma fågel med sin boll?

Det var verkligen inte meningen att Herr Pippi skulle leva.

Ibland förvånar jag till och med mig själv. Hur lyckas man tappa det gelefyllda sadelskyddet under den cirkus fem minuter långa cykelturen till jobb, utan att märka det förrän man är framme? 

Blod överallt. Frän lukt och röda skosulor. Bedjande ögon som vädjar att få dö. Snälla, låt mig låt mig låt mig få försvinna! Armar som inte vill släppa min kropp. Ord som får mina ögon att tåras. Jag får inte jag får inte jag får inte gråta. Lyckas jag låta bli? Skrik som får väggarna att vibrera. Hud som skakar och ben som knappt bär. Röster och rådvilla människor. Ett naket sår som skriker av så oerhört mycket smärta. Hon ber mig att inte lämna henne, och ändå måste jag gå.  

Det är inte alltid lätt att släppa jobbet när man har gått hem.

Igår inledde min pojkvän dagen med 40 min på rullorna. Därefter sprang han till Bo01 för tre timmars volleybollspel och avrundade dagen med 18 hål på golfbanan.

Är det någon som ifrågasätter att jag kallar honom Myrbrallan?

För egen del tog jag slut efter rullorna.

Usb-kabeln hade tydligen försökt gömma sig i föräldrarnas hus - den rackaren! Under torsdagen fick jag smaka på ledighetens sötma och förutom tandhygienistens tuffa dom, sjukgymnastens fräcka frånvaro och kvällsfikan med tjejerna så hade jag häcken full hemma hos föräldrarna. Det var dags för klippning och jag lyckades på någon vänster pricka in den heta dagens fyra varmaste timmar för detta ändamål. Bladlössen gjordes hemlösa och deras envisa hämdaktion gick ut på att ta större delen av min kroppsyta i besittning. Men skam den som ger sig och förutom en avsågad sladd så lyckades jag faktiskt klippa till den där häcken något sånär. Kanske kanske kanske kan man lyckas sköta en trädgård en gång i framtiden?

Tjing i rutan!

Ni har inte smält bort alldeles i sommarhettan? Själv var jag på håret igår, men lyckades samla ihop mig i ett svettigt stycke igen. Sommaren är här och aj löv it! Åtminstone när jag får vara utomhus. 54 timmars jobb i instängda korridorer ger inte några enorma utrymmen för att njuta av sommaren denna veckan och det ser inte mycket bättre ut de kommande veckorna, men jag eftersom jag formligen håvar in enorma summor landstingspengar så är jag rätt nöjd ändå. Förresten så hade jag en fantastisk femdagarsledighet förra veckan då jag hann träffa många härliga vänner och hitta på mycket skoj med min käre sambo. Lunchen med Lisa, besöket hos Beata, Jocke & Sebastian och festen hemma hos oss hamnade på bild. Gårdagens besök hos föräldrarna dokumenterades också, men därefter drabbades min usb-kabel av frihetsdrömmar och rymde sin kos. Hittelön utfärdas till dig som kan återlämna denna dyrbarhet.

Björns syster Petra är fantastiskt modig. Tillsammans med sin vän Linn tillbringar hon numera sin vardag på ett barnhem i Kenya och om några veckor ska de börja utforska övriga delar av den spännande afrikanska kontinenten. Vill du följa deras äventyr, gå in här eller via länken nere till höger. Känner du dig som en god medmänniska och vill skänka pengar till barnhemmet så skickar vi över Petras kontonummer.

Själv är jag inte lite avundsjuk och hade så fantastiskt gärna hälsat på i det där Landet Långt Bort, men lottoresultaten förblir envist negativa. Tills storvinsten kammas hem sitter jag här hemma, lyssnar på mysiga glada afrikanska låtar som den här och drömmer mig bort till de afrikanska vidderna. Hakuna matata. 

 

Så var det dags för midsommarfirande och redan dagen innan begav vi oss upp till Smålandet för att inkvartera oss i Lillis föräldrars söta stuga, som formligen dröp av svensk idyll. Det blev en mycket trevlig vistelse och en midsommar vi sent ska glömma. I ladan kalasade vi på sillen, jollrade snapsvisor och svängde våra lurviga. Utanför femkampade  vi, dansade vi som små grodor runt blomsterstången, spelade crocket, grillade korv och bråkade med knotten. Eftersom jag skulle börja nya jobbet dagen efter så var vi tvungna att köra hem under natten. Det regnade inte bara katter och hundar utan tveklöst även elefanter och flodhästar, men vi klarade av både detta och att undvika älgar och rattfyllerister och kom hem i ett helt plåtstycke. Tack Lilli för en mycket trevligt ordnad fest!

Echo echo.
Det ekar tomt här inne.
Inte ett knyst hör jag ifrån er.
Det är kanske ingen som läser längre?

Känner du att det är något som saknas i ditt liv? Att vardagen ibland kan kännas trist och grå och att du skulle behöva något nytt? Nu behöver du inte fundera mer, för den fjärrstyrda kalven är lösningen på ditt problem! Du får både husdjur, modern teknik och underhållning i ett, och slipper dessutom grubbla över vad du ska göra med dina pengar!

Brorsan har blivit stor och vuxen och journalisterna kallar honom entreprenör. Lite stolt är jag allt, men mest av allt ser jag fram emot att se honom rida western!

Söndagen var en riktig kalasdag. Valter hade blivit stora killen och bjöd på ettårskorv, Cissi hade ytterligare fyrtinio år på nacken och slog därför till med en vidunderlig tårtbuffé och på kvällen kalasade vi på en golfbana som var lite mer välsmakande denna andra gång. 

Torrperioder är tuffa tider, men trots maj månads bloggtorka så kunde jag faktiskt njuta av livet en del ändå. Förvisso ägnades mycket tid att åt intellektuell tortyr (läs tentaplugg), men skojigheter hanns det oxå med och en del av dessa fastnade på bild.

Valborg i Lund



Grillning första maj



Husbygge


Ranes härliga möhippa



Körsbärsdalen



Kalas och annat

Sist men inte minst har den här låten trakassert våra högtalare och gått på repeat oräkneliga antal gånger. Min förkärlek för att spela sönder låtar uppskatas inte alltid, men vilket tur då att även Björn gillar träffsäkra Takida!

Håll i hatten - imorgon bär det av mot Vinslöv! Elin och jag har hört att det är där det händer, så vi tar Elins syster och systerbarn i bilen och styr kosan mot denna metropol. Förmiddagen ägnas åt att leta bröllopsklänning till Elin, men sedan vet man aldrig hur det slutar... det här kan bli riktigt wild and crazy! Vi kanske rentav spelar minigolf?

Idag är en sorglig dag. Min handledare har hastigt somnat in och lämnat denna värld. Aldrig mer Bengt, det är så svårt att greppa... Du var en fin människa Bengt, må du vila i frid.

Håret är rullat, ansiktet maskat, naglarna målade och kroppen är både skrubbad, rakad och filad.  Jag är redo för dagen då Rane och Hasse gifter sig!



Nåväl, nåra justeringar behövs kanske. Ska möta upp tjejerna för lunch hemma hos Elin nu och får väl göra ett försök att skapa en något snyggare Efter-bild. Därefter tar jag kameran på axeln, näsdukarna i väskan och beger mig till Svaneholms slott för att se min vän säga ja till vuxenvärlden. Finns det något vackrare än bröllop?